Om facebook-stalking

Jag trodde att jag träffat den människa som hade bemästrat konsten att facebooka folk. Inga namn nämnda men det var lite imponerande och lite skrämmande.

Nu har jag funnit en like. Min syster!

Hon sitter och stalkar med en frenesi som endast går att likna vid Lisbeth Salanders assbergergrävande i Stieg Larsson-böckerna.

Jaja...

*Ska baka prinsesstårta*

Om ett jävla röv

Ja, det är min syster det!

Om praktik

Praktik ja...

Slutpraktik, fyra veckor drygt, detta skall göra mig färdig att möta elever, kollegor, rektorer och skolchefer. HA!

Jag känner att åtta veckor hade gjort mig mer förberedd, menmen. Fick iallafall ett samtal av käre gamle Lars-Åke Kernell där han sa att han inte hinner besöka mig två gånger denna slutpraktik, men han sa även:

"... fast å andra sidan behöver inte jag besöka dig mer. Det finns andra som är ute [på praktik] som har mer nytta av mina besök. Jag tycker du är på väg att bli en fantastisk lärare!"

Jag ska vara ärlig, jag rodnade och växte säkert 30 centimeter efter det berömmet. Det var så illa att jag nästan fick operera bort leendet från ansiktet. Och för er som nu undrar varför jag reagerade så starkt är det för att Kernell dels är gurun på GU för pedagogik och didaktik. Och dels för att mannen är den mest kunniga och förtroendeingivande som finns inom området skola.

Så, nog om det nu...

Annars flyter allt på. Har upptäckt mycket ny bra musik genom min kvällskurs. Dels orginaluppsättningen av Genesis och Hansson & Karlsson. 

Hade gött, ät lagom med kött!

*lyssnar på kollegial gnällande*

Om en pojke

Hejhej!

Nu är jag tillbaka igen! Det har varit ett långt uppehåll, men för alla er som kanske slösurfat in på min blogg kan jag berätta att nu kommer det åtminstone en uppdatering i veckan. Det nästan lovar jag!

Om en pojke var det ja... Jag är ju en pojke, även om jag i lagens ögon betraktas som myndig man. Sitter här och repriskollar på Rome, ja ni vet, den gamla HBO-serien som kom efter mästerverket Band of Brothers. Rome iallafall blandar lite härlig politik, med blod och lite erotik. Förstå mig rätt, inte Caligula-erotik nu, (för alla er som sett den Penthouseproducerade filmen om den galne romerske kejsaren Caligula) utan bara lite lagom naket. 

Vart var jag nu? Jo just det! En pojke... Enligt deras mått mätt är jag bara en halv man: checklista för att bli man i 40talet före Kristus Rom:

(i) Penetrerat en kvinna - check

(ii) Beblandat mig med äldre män - nepp

(iii) Slängt mig in i politiken - nepp

(iv) Dräpt någon - nepp

Okok, med dessa mått mätt är jag endast 1/4 man. Undrar vad dagens kriterier för att bli man är? Räcker det med att bli 18 tro?

Jaja, vad händer mer undrar ni såklart. Jag är sjuk nu, så att jag har missat två dagar av min slutpraktik - ajabaja! Fast å andra sidan har jag tillräckligt med innestående dagar för att kunna vara lite sjuk.

Ne, nu är det dags att göra sig representabel för att kunna skriva lite uppsats senare.

Buss och kram!

*Spanar avundsjukt på soffkuddarna*

Om nervositet

Vi är ju alla nervösa ibland. Jag blir det väldigt sällan, om jag får säga det själv, vilket jag får... Men det finns tillfällen då till och med jag skiter tegelsten. Nu ska jag beskriva ett sådant tillfälle:

Morgon. Man vet att idag är dagen det ska avgöras. Man intalar sig själv att allt kommer att gå vägen, att det även efteråt förhoppningsvis bara är att tuta och köra. Äter lite frukost, intalningen att även om det inte går vägen så kommer saker att lösa sig, fortsätter.

Man drönar sig till färdmedlet och kör mot industriområdet. Man stannar bilen på anvisad plats och inväntar sin tur. Runtomkring sitter människor med nervösa ansiktsuttryck, gammal som ung, väntar de på sin tur att bli granskade.

Min tur! Jag rullar in, skämtar lite om att jag hade vägarna förbi. Den sura mannen tittar lite lojt och inleder genast rutinkontrollen. Men tränad och van hand genomför han sitt jobb och antecknar lite i ett protokoll.

En kvart senare är allt över. Bilen har passerat besikningen och utan fel dessutom! Inte illa pinkat av en bil som är tjugo år gammal.

Ja, det var en av de sakerna jag blir nervös av. Kanske för att det kostar så himla mycket pengar om man hade fått tvåor i protokollet. Fråga min syster... Haha!

*Biter sig själv i läppen*

Om längtan

Nu är det tamefan dags!

Jag har verkligen ingenting att göra, INGENTING! Idag har jag kollat på samtliga avsnitt av Generation Kill, som visserligen är en väldigt bra serie signerat HBO. Men kom igen nu va! Det är så illa att jag längtar efter rutin, efter att ha något att göra, efter skolan! 

Går man i skolan och inte gör någonting känns det iallafall bättre än att inte gå i skolan och inte göra någonting. Det låter som en paradox, men så känns det nästan.

Jag är trött också! Vad handlar det om? Jag sover mina 8 timmar och gör inget särdeles ansträngande. What's tha muthafucking deal liksom? Jaja... Jag ska ju diska alldeles strax, får väl se det roliga i det kanske... Sedan kanske man skulle ta och bada lite med.

*Är lite rädd för dammet i hörnet*

Om att hantera en blogg

Det krävs en viss teknik till det som titeln på detta inlägg antyder. En mycket viktig, livsviktig, essentiell (älskar det ordet!) är att man har internet. Vår kära bredbandsleverantör, Bahnhof (som jag valde för att Tysklands motsvarighet till SJ, DB, är så himla bra, vilket leder till att tyskarna kallar sina tågbanestationer för just bahnhof...) har fortfarande inte belönat oss med internet. Detta innebär i sin tur att jag är limiterad till bibliotek, caféer och vänner med internet.

Jag vet, jag vet... Där det finns en vilja finns ett sätt, eller hur? Men universums två tävlande krafter - lathet vs. snålhet - håller mig i ett fast grepp. Latheten är väl den kraft som för tillfället styr mina handlingar.

Vad har hänt sedan sist?

Jo

Vi har nu installerat oss i Varberg och jag har börjat acklimatisera mig till vind, vind, och äckliga boråsare som invaderar den sköna västkusten med sitt feta borgarkapital uppbyggt på sömnad och mattvävnad. Alles gut annars!

Jag har voluntärarbetat för att snålheten (sic!) gjorde att jag inte spenderade 1000:- på en endagarsbiljett till Way out West. Nu får jag gå gratis! Hurra! Dessutom fick jag sätta upp en scen med galna rumäner. Kommunikationen oss emellan gick bra, hybridsnack mellan tyska, italienska, ryska, engelska och svenska. Dom var stenhårda!

Jag ska för första gången i mitt liv få se Sigur Rós live, hur bra som helst! Och jag har vänner på besök - Emanuel och hans bror Robert. Emanuel är en gammal klasskamrat och Robert är en gammal elev till mig.

Jag bor ju inte i Göteborg längre, men min gode vän Pontus har varit så snäll och upplåtit sin lägenhet till mig. Tack för det!

Nu ska jag alldeles strax koppla ner för en tur tillbaka ut på The Island, otherwise known as Hisingen. 

Hade bra och jag ska försöka att inte vara en stranger!

*Funderar på om straffet för ett strypet barn är värt att faktiskt strypa det...*

Om allt sedan sist

Jag är tillbaka, iallafall för tillfället...

Sitter på biblioteket i Varberg, där jag nu bor, och surfar på sketet trådlöst á la Belkin (ni som fattar vet...).

Har jag varit särskilt saknad i bloggvärlden? Nej, men nu är jag lite taggad på att fortsätta. Jag har jobbat... och jobbat... Kollo är ansträngande, fast vad som värre är är att man blir i en bubbla utan att egentligen bry sig om vad som händer utanför kollots gränser. En vän beskrev det hela som följer:

"Att beskriva kollo för en oinsatt är som att dansa om arkitektur"

Och det stämmer, därför tänker jag inte göra något försök till det ens. Inte än iallafall, sedan när jag är redo och har internet hemma kanske...

Ne, nu ska jag och Kajsa ut och handla besticklådor, toaborste och ett duschdraperi!

Kräms!

*Sitter och äcklas ömsom faschineras av mannen med slemhosta mitt emot mig*

Om att vara hemma!

Nu är jag hemma, i Göteborg, Sverige!

Det känns lite surrealistiskt, och jag väntar nog fortfarande på att det ska vara dags att åka tillbaka till Brighton. Men det är väl en vanesak antar jag.

Vad har åstakommits sedan hemkomst?

Jag missade nästan mitt flyg på grund av ett par judar! Jag är ledsen, men det var judar. Korkskruvslockar och allt! De lade in sitt handbagage före mig och fick utslag på mackapären som läser av ens bagage. Min väska gav också utslag och lades således på kö. Jag misströstade inte, ty jag hade ju nästan en timma innan jag skulle boarda (angliscismer rular!). 

23,5 minuter senare kände jag mig lite svettig när de för sjunde gången körde judarnas handbagage genom röntgen. Judarna var också svettiga och pratade på judiska (hebreiska?) och var väldigt upprörda över att röntgendamen öppnat allt i deras väska. Till slut fick jag spader och gick fram:

- What's the problem? Do they have anything in the bag that's not allowed? Could someone help me with my bag since my plane is leaving in 30 minutes?

Tullmänniskorna (de var fyra stycken nu):

- What's this? (Lyfter ut en påse med nubb/småspik ur fodret på väskan)

Judarna:

- Artefacto!

Jag:

- Some kind of artefact? 

Judarna:

*nickar febrilt*

En tullman tar min väska åt sidan och servar mig. När jag är klar ser jag att det har kommit två poliser till platsen och tar med judarna därifrån. Stackars dom, och stackars mig som fick springa till gaten, bara för att sitta och vänta där inne...

Hemma var det ja! Här har inte hänt så mycket. Spenderade nationaldagen med Kärlek och Pontus, i Slottskogen, det var trefligt. Har handlat ett par sandaler och nya böcker att läsa i sommar, hur bra som helst!

Nu är det måndag och Kajsa har gått till jobbet, bisarrt! Jag minns på den gamla goda tiden då vi båda var studenter! Men nu har jag lov, och Kajsa sliter - Muhahahahahahaha!

Ska nog äta lite riktig svensk frukost nu - macka med kaviar och ost, iste och se på Scrubs, säsong 4 kanske? Eller varför inte Vänner?

Puss och kram!

*lyssnar på Coldplays liveplatta*

Om bloggdöd?

Den är ju inte död ju!

Bara lite i träda tills allt börjar komma på plats här hemma i Sverige igen.

Ett stort tack går ut till mina peeps från Stanmerkollektivet!

Jag uppdaterar snart igen, dags att sleeeepa!

Om känslotillstånd (iii)

Mer bilder, på begäran...

Om känslotillstånd (ii)

Uppföljaren till den omåttligt populära gissningsleken kommer här:

Om slöseri

Fick en tanke som jag ville dela med mig av bara...

Undrar hur mycket tid i en människas liv som går åt åt att vänta...?

Låter nästan tuffare på engelska:

How much of a person's life is wasted on waiting?

Ja, nu menar jag inte bara vänta i köer, vänta på sjukhus, vänta i telefonköer och sånt. Utan saker man inte gör för man väntar på "rätt" tillfälle. Hur mycket tid slösar man inte på ursäkter såsom "Ne, men jag hade inte tid nu", eller "Vi kan ta det senare..."? 

Med den begränsade tiden man har, ska man verkligen utsätta sig för "onödig" väntan då?

*andas och biter mig i läppen*

Om de sista sakerna jag helst skulle luktat på innan jag blir... luktlös?

Här kommer den, det näst sista sinnet... Alltså, de sista sakerna jag vill catch a whiff off before jag tappar luktsinnet:

5) Syrénbuskar på vårkanten. Luktar sommarlov för mig!

4) Vitlök i matlagning. Såååå gott det luktar, ett löfte om god mat!

3) Folk man går förbi på gatan. Denna är en liten luring med tanke på att folk kan lukta alltifrån gott till åt helvette!

2) Kajsas nacke. Luktar tryggt, spännande, hemma och kvinnligt. Ungefär som ett Kinderägg, för alla oss som minns den reklamen!

1) Regn på varm asfalt, eller regn på sommaren överhuvudtaget. Att lukta på regn är nog det godaste som finns.

Bubblare: Ostbågar, fråga mig inte varför... Dom luktar gott bara!

Bubblare II: Kaffe

*spanar*

Om känslotillstånd

En tävling/lite roliga bilder/mycket nöje!

Ja, ni som vill kan gissa vilken känsla det är som jag och Sandra försöker efterlikna på dessa bilder, annars kan ni bara luta er tillbaka och fundera över hur mycket tid studenterna i Stanmerkollektiver har över till skit...

Om de sista sakerna jag kan tänka mig att känna innan jag blir... känslolös?

Ja, efter enorma påtryckningar, ni vet vilka ni är, kommer här fortsättningen på min lilla sinneskvintett: (Observera att det endast gäller känslor som man kan känna på sin hud)

5) Vinden mot min hud. Ja, det låter lite poetiskt, men det är sant. Vinden kan svalka när man är varm, och värma upp när man är frusen. 'Nuf said!

4) En kvinnas beröring, och inte vilken kvinna som helst - Kajsa sitter givetvis ohotad på tronen!

3) Hud under mina handflator, speciellt om huden är kallare än vad mina händer är. Ja, och sedan är det ju vissa delar av den mänskliga anatomin som är trevligare att vidröra än andra... Med risk för att familj och nära vänner läser detta så lämnar vi vilka kroppsdelar åt var och ens (snuskiga?) fantasi.

2) Skillnaden mellan varmt och kallt. Tänker på att sätta sig lite frusen i en varm bastu, eller att kasta sig, lite het, i havet för att svalka sig. Allt för att uppnå tillståndet lagom varm.

1) Att bli pillad i håret. Jag säger bara en sak: Gud, eller valfri annan gudomlig varelse man väljer att lägga sin tillit till...

Det var det! Nu är det bara två sinnen kvar... Och det sjätte!

*Smackar förnöjt, kaffet satt som en smäck!*

Om metahelgernas metahelg!

Kom att tänka på en sak när jag läste att det är mors dag på söndag. Det är även mors dags hundraårs dag.

Alltså - man ska fira sin mor på mors dag, MEN, man ska också fira mors dags 100års dag!

Hence metahelgernas metahelg!

Nu blev jag snurrig... Men kul var det!

*snurrar*

Om fem saker jag kan bli blind efter jag har sett

Här följs listan upp, med nästa sinne kroppen innehar - synen. Alltså, fem saker jag kan bli blind direkt efter att jag har sett:

5) Frihetsgudinnan. Ja... En fransk brud i New Yorks inlopp, iklädd toga och sandaler! Undrar om hon goes commando under togan? Det ingår för övrigt att få kolla upp innan jag blir blind!

4) Scarlett Johansen. Jo, tyvärr... Så fattig är jag att jag inkluderar en kändis på listan. Men hon är ju ursnygg!

3) Den tusenåriga eken som står utanför Strängbetong utanför Veddige. Gud vad jag älskar träd!

2) En jedi. Hade dom varit verkliga hade jag varit nöjd efter att ha sett en, good bye eye-sight!

1) Mig själv. Den här är lite osäker, men så som jag resonerar nu hade det varit trevligt att se sig själv en sista gång innan man blir blind.

Bubblare) Kajsa såklart! Då hade jag haft något riktigt trevligt på hornhinnan innan den avvecklades till förmån för totalt jävla mörker.

Återigen, ingen egentligt ordning, bara kul att lista med siffror. Ergo, kategorisera är rooooligt!

*ser upptagen ut*

Om fem låtar jag kan tänka mig att bli döv till

Jag har en idé, eller snarare småtanke såhär inpå kvällskvisten. Om man hade varit tvungen att bli döv, fråga mig inte varför, och bara fick höra en sista låt. För enkelhetens skull säger vi att just den låten gör en stendöv. Vilka fem låtar skulle man ranka då?

Jag gör ett ärligt försök:

5) Fem myror är fler än fyra elefanter - jingeln. Ja, barndomsminnen och en fin slinga inbakat i ens (snart) nyfunna dövhet.

4) Valfri Lars Winnerbäck låt. Efter det vill man bli döv, man kan nästan säga att när man lyssnar på Lars Winnerbäck tränar man i själva verket på att bli döv!

3) Valfri låt av Pantera/Megadeath/Gyllene tider/Sepultura/etc. Ja, som en vis man en gång sa så bringar denna typen av musik totalt lugn - När den tar slut! Och tänk vilket lugn man går in i om man blir döv på köpet!

2) Air Supply - All out of love. Skönsjungande män (ja, även refrängen sjungs av en man) som framför kanske världens bästa depplåt.

1) Sigur Rós - Hoppipolla. Ah, då kan man bli döv lycklig!

Ja, egentligen utan inbördes ordning kanske... En lista över de sista sakerna man vill se kommer imorgon, tror jag!

*Lyssnar på housemate Nick när han är på dass*

Om skönsång

En liten iaktagelse bara...

Bredvid mig på Moksha sitter just nu ett par amerikanskor och sjunger med till Phil Collins Against all odds. Hur det låter? Inte särskilt bra... Man skulle kunna säga för jävligt!

Tänk er en plågad katt, typ den får sina testiklar avbitna av en same, blandat med Håkan Hellströms kraxande, blandat med Pernilla Wahlgren tonläge när hon pratar, blandat med tusen pipande marsvin. Släng på naglar på svarta tavlan som grädde på moset så har ni det... Ursäkta mig men jag måste agera!

Så... Jag påpekade att jag hellre lyssnade på Tysklands samtliga bidrag till Eurovision, i finsk remix-version, än att lyssna på dom sjunga. De skrattade och nu är vi vänner!

Nejdå, jag sa inget, för jag är svensk! Och vi gör inte så, vi står hellre ut. Vi väntar!

Nu har dom iallafall slutat (låten tog slut) och jag har fått skriva av mig lite. Skönt!

*kliar mig på benet*

Om Pontus gästbloggeri

Här följer en nykter iaktagelse av min gode vän, tillika vapendragare, Pontus. Mycket nöje (iallafall för alla oss som någon gång hängt på arkeologen, Göteborg)!

Måste bara säga att jag sitter nere på arkeologen nu och skriver ihop det sista på en uppgift. Ett par bord bort sitter ett gäng och panikpluggar inför en grammatiktenta i engelska... ahhh brings me back.

Dessutom sitter jag och tittar på alla som läser här nere. Jag tror jag ser ner på dem. De är fula, verkar korkade och klär sig lustigt (fult). Det verkar inte riktigt vara samma sociala regler här som i övriga samhället och arkeologi är ju egentligen ingen riktig utbildning, det vet ju alla.

Det som slår mig är stämningen här nere. Det är någon slags anda av ett frikyrkomöte och rollspelsförening i någon form av blandning. Folk ser ut som lajvare och använder lustiga tonlägen, när de pratar stryker de sig mot varandra och gör kattläten för att tigga mat.

Där har du det, mitt femminuters kåseri, eller måhända enmansblogg om du föredrar det.

Om Preusseri

Jag önskar ibland att jag vore mer Preussisk...

För er som kanske inte riktigt har koll på termen "preusseri" kan jag informera om att det är när man har stenhård koll och ordning. Termen härstammar från, ja just det!, Preussen. Där hade man väldigt länge ett militärvälde som hette duga. Preussiska soldater var the shit! De gjorde precis som de blev tillsagda, hade ordning och koll, och kanske viktigast av allt: kunde inrätta sig i så raka led att en vinkelhake skulle bli grön av avund.

Preusseri ansågs vara väldigt bra tills en bedragare köpte sig en preussisk generaluniform och valsade in på militärområdet och lyckades lura de preussiska soldaterna att han var general och kunde således tillförskanska sig diverse militärpersedlar och pengar som fanns på området. Han kom in genom huvudingången, och tog samma väg ut. Allt medan soldater flängde upp och ner med armarna i honnörspositioner. Han spelade sin roll övertygande och de preussiska soldaterna ifrågasätter inte order från en med högre rang!

De tog honom i slutändan, men inte utan att de preussiska elitsoldaternas rykte fått sig en törn. Nu ville man ha soldater som kunde tänka självständigt också, inte som bara lydde order blint.

Hursomhelst, termen "Preussiskt" adopterades av militärväsendet i Sverige och jag vill minnas att jag oräkneliga gånger fått höra uttrycket: "Kjell! Den här högen med skit ska vara preussiskt inrättad om en halvtimma!" Då hade man 29 minuter på sig att inrätta högen med skit i ett snyggt led, eller liknande.

Preusseri alltså! Tänk att ha sådan koll och ordning på sig själv och allt runtomkring... Ahh...

Vår nya housemate framstår som en preusserist. Döm av min förvåning när jag skådar in hans, tillika Sofies gamla, rum och får se hans persedlar, dator, böcker och tillochmed cykeljäveln, inrättad efter preussiska metoder. Jag fick en tår i ögat. Jag började fundera på vilken metod han använt för att få sakerna i så raka linjer - snörmetoden? Laserpass? Eller så kanske han har ett grymt utstuderat ögonmått - han är ju kakelläggare!

Nä, preusseri alltså...

*Gör obscena miner åt Johan*

Om förändringar

Nu har Sofie åkt hem - äntligen! Nee! Nu far jag ju med osanning, jag ville ju inte alls att du skulle åka hem! Men trots att det var tråkigt, och känns lite tomt utan dig, så förde det faktiskt något gott med sig - man anar ljuset i slutet på tunneln nu.

Och det där ljuset är också på gott och ont. Å ena sidan betyder det att man snart ska få åka hem, skönt, å andra sidan betyder det att uppsatsen bör vara så gott som färdig nu, oskönt!

Jag ska inte gnälla om den mer nu, absolut inte!

Imorgon kommer så Nick Palmer och intar casa del Larsson, undrar hur det kommer att gå...? Det blir nog bra, antar jag. Undrar om grannen kommer tycka att det är lika konstruktivt (*host, host*) att spana in Nick i underkläder? Kommer Nick att fälla ner ringen efter han har kissat? Många frågor, de kommande dagarna ger svar!

Slutligen innan Mr. Blund hälsar på: hoppas du får det bra nu Sofie, och att allt går vägen abroad och hemmavid sedan igen. Och minns - partybussen kanske kommer förbi Sjöbo när Way Out West nalkar!

*Går mot ljuset*

Om fälgkors

Ja, det var ju ett tag sedan nu...

Börjar trappa av, eller så känner jag att jag inte har tid. Hör och häpna - jag har annat för mig än att uppdatera min blogg var och varannan dag!

Men nu är jag tillbaka.

Låtom oss börja med mitt Vg på senaste salstentan - grattis till mig själv - och bara lugna! Jag firar på Moksha med en kaffe och en morotskaka. Alles in order så att säga.

Idag är det ju Sofies sista dag på sin praktik också, tråkigt. Hon åker tillbaka till Sverige på söndag och på måndag dyker Nick Palmer upp och flyttar in. Det blir säkert bra, även om jag nog inte kommer att hinna bli jättebästis med honom, ty alla har vi uppsatser att påta färdigt med.

Ikväll så blir det iallafall utflyttningsfest/födelsedagskalas för Sofie, Sandra och Annika. Det ska bli trefligt.

Jag träffade en dubbelgångare till Sandras vän Ida idag. Men jag drog snart slutsatsen att det inte var Ida jag stod och pratade med då denne bedragare inte tyckte det var särskilt kul med min idé att ha Dvärgspotting. En idé som kom sig av att jag igår såg inte mindre än två dvärgar! Nu låter jag kanske väldigt fientlig, men det är inte det som är meningen. Det är inget illa menat alls, dvärgar är bara lite exotiska nämligen och så helt plötsligt ser man TVÅ på samma dag... Hursomhelst, Idas bedragar-dubbelgångare var inte imponerad. Vi kommer nog aldrig prata igen...

Vad mer? JO!

Johan och jag var i London i måndags och gick på bluesbar med Johans känningar, Karin och Helena. Det var väldigt bra, så bra att här följer ett försök att beskriva hur bra det var:

Tänk er att ni går in på en halvtrång bar. Allra längst in skymtar en liten scen, upplyst av en eller två röda spotlights. Klockan är 20.00 och baren börjar fyllas på, en halvtimma senare är det knökat med allsköns människor som är där för jamsession. Första bandet går på och man går in i en slags dimma. En dimma man inte kommer ut ur förrens baren stänger och man blir knackad på axeln av de som arbetar där.

Höjdpunkter:

En av trummisarna fällde ett solo där han spelade på väggarna!

En riktigt gammal rockbluesräv som spelade munspel som en bluesrockgud!

En krullhårig kille med världens bluesröst som fortfarande framkallar rysningar!

En basist som fäller det absolut grymmaste bassolot jag hört och sett! 

När jag mötte en främlings blick och insåg att vi båda var på den där underbara platsen som jag insett bara liveblues kan ta en till!

Kenneth, om du läser detta - hit ska jag ta med dig när om vi åker till London!

Ja, det var min måndag-tisdag det!

Nu ska jag skriva lite uppsats, igen.

Betänkt - i England har tydligen inte fälgkorset slagit igenom eftersom jag och Sofie såg en stackars man byta däck med en metallbit från tidiga stenåldern häromdan... Suck, britter! Ni lever i ett u-land utan att inse det själva!

Kramar!

Om Siqqes fråga

Jadu, käre Siqqe...

Det var inte en enkel fråga du ställer! Känner mig lite som en förälder som just fått frågan "varför är himmelen blå" och man känner att man orkar inte förklara fenomenet blå himmel för sitt fyra åriga barn som plirar storögt på den människa den anser vara världens smartaste... Oj, en liten förälderfantasi där... ber om ursäkt.

För er oinsatta kan jag berätta att min gode vän/bloggkollega Siquidem undrade varför det endast ligger äckliga godisar kvar i godispåsen, trots att man plockat varje godisbit själv. Är det ett undermedvetet masochistiskt drag? Eller är man bara korkad?

Min teori, som för övrigt är helt ovetenskaplig, är att man kanske redan har ätit ett femtiotal (?) liknande godisar och känner helt enkelt inte för ännu en fizzyflaska efter att ha goffat 14, 5 soda shots.

Antingen det, eller så tror man sig bara vilja ha en cocosprick eller en fillidutt, medan man egentligen suktar efter en fudge eller ett vingummi.

Svar på frågan Siqqe? Jag är lite trött och har tenta imorgon så jag tror du får vara nöjd den här gången...

Hejråååå!

Om dagens goda gärning

Vårt skramlande med bössor lönade sig för Röda Korset;

£ 210 blev det på två timmar på tre personer

Grattis Sofie

Grattis Annika

Grattis Andreas

Jättegrattis Red Cross 

Hejhej!

Om gamla vanor

Ja, de säger ju att gamla vanor dör långsamt, därför sitter jag nu på Moksha igen. Det känns bra att ha gjort comeback, speciellt när man blir hälsad på som en gammal vän som man inte sett på länge. 

Just nu är det väldigt mycket uppsats i mitt liv, precis så som det ska vara. Minns den där härliga våren när min c-uppsats i historia skulle göras färdig, det är samma sak nu.

Oj, såg precis att Moksha har bytt ut en del av konsten som hängde på väggarna. De nya alstren är rosa, och pastelliga. Jag gillar dom, trots att de inte innehåller vare sig träd eller surrealism.

Skittelefon, nu är displayen helt blå igen, dags att pensionera kanske? Ja, så småningom...

Jag har skramlat bössa idag för British Red Cross. Det var väldigt kul, faktiskt! Man fick se hur folk ångestade över att de inte hade växel, eller att de hade det fast ljög om att de inte hade det. Krångligt värre.

Jag blev klippt igår, det blev bra. Speciellt med tanke på att Annika fick arbeta i halvt i mörker - mycket bra!

Ja! Så har ju Pontus varit här med. Vad hittade vi på undrar ni, jo vi busade, åt, drack, var i London, gick på blues, handlade Ben Sherman kläder (se "This is England"). Sedan har jag varit på The Globe och sett King Lear, och så bra den var! Jag stod och njöt i tre timmar åt bra skådespel, härlig atmosfär och engagerad publik. Det var en upplevelse!

Skulle vilja avsluta med att komplettera min dödslista:

Pappan i Österrike - Han lär ju bli lynchad för sina tilltag. Stygg människa!

SVT - Sända Englas begravning på tv?! Snacka om att kommersialisera någons död... Kanske var det mammans önskemål vad vet jag... Smaklöst är det iallafall!

Jorden/Tellus - Japp, mina spådomar i kaffesump och onda tår säger att allas vår Moder Jord kommer att kasta in handduken snart, säg sisådär 100 år. Vilket är rätt snart i hennes ålder räknat!

Jasådärja!

Nu känns det lite bättre, synes snart igen!

Om dödslistan

Dags att uppdatera min dödslista. Ja, alltså en lista över folk som förmodligen kommer att kola inom kort. Märk att vissa av personerna har jag till och med förutbestämt ett datum till. Mycket nöje!

- Påven Benedictus XVI

Hur svårt kan det vara att hitta på ett NYTT påvenamn? Jag hade kunnat tänka mig Godzilla, eller Belsebub. Det hade varit något, haha! Ja... du är gammal - avlid!

- Nils-Petter Sundgren

Gaggigt värre blir det när herr Sundgren hasplar fram floskler i tv-soffor. Ingen vet hur gammal han är, han kvalificerar sig till att vara över 70, men kan lika gärna vara 68.

- Fidel Castro

Kommentar överflödig... Fast det är ju lite kul att han är en utav de största naglarna i USAs öga! Dödsdag? Den 16 september 2008, en cubansk cigarr senare...

- Kalle Anka

Jag vill minnas att Kalle fyllde 65 för något år sedan. Och med det temperamentet lär han inte hålla så länge till... Lägg därtill att han förmodligen inte har råd att gå till läkaren eftersom Farbror Joakim fortfarande, utan hänsyn till inflation och liknande, betalar stackars Kalle 30 öre i timman.

- Farbror Joakim

Om Kalle är över 65 borde väl Joakim vara sisådär 100. Minns att Joakim var med i guldrushen i slutet på 1800talet...

- Queen Elisabeth II

Kom igen nu Bettan! När ska Charles få ta över egentligen?

- Amy Whinehouse

Föga överraskande kommer Amy trilla av pinn redan den 29 juli, på min födelsedag!

- Britney Spears

Verkar ha kommit upp sig, men skenet bedrar. Det krävs mer än lyckade inhopp i en sitcom för att ta sig upp ur träsket kära du!

- Pete Doherty

DUH!

- Edna Parker

Världens nu äldsta levande människa. Enligt Guiness iallafall... 

- Robert Mugabe

Lägg ner nu va! Inse att din tid är förbi och ta det som en värdig förlorare innan du ställs inför rätta för alla de orättvisor du bidragit till. 

Ja, jag kan hålla på i evigheter känns det som... Bidra gärna med fler namn på personer ni spår kommer att vandra till de sälla jaktmarkerna inom kort!

Hejhej!

Om att ha andra saker att göra

Jag har slarvat. Ganska mycket. Jag har inte orkat/haft lust/haft tid och andra dåliga, men fullt godtagliga, ursäkter.

Vad har hänt sedan sist då?

Jag har varit hemma i El Swedeno.
Jag har genomfört min undersökning till uppsatsen.
Jag har varit på kolloträff.
Jag har badat bastu.

Ungefär så skoj har jag haft det...

Åkte hem till Sverige med syster, kom tillbaka med en Pontus.

Nej, ingen lust nu heller verkar det som... Ska snart ha lektion o allt!

Skönt att se ljuset i slutet på tunneln iallafall.

Kräms!

Om väntan

Den som väntar på något gott...

Om att döpa sina kroppsdelar

Gör man det längre?

När jag var liten var det väldigt populärt att döpa sina kroppsdelar, eller kanske andras kroppsdelar...

Några bra namnförslag på kroppsdelar någon?

Jag är lite förtjust i Sebastian...

Hej!

Om frukost

Hejhej!

Då har man för fjärde (eller var det tredje?) gången varit och knaprat i sig en liten frukost på psykologiska institutionen här i Brighton. Det var gott! Satt i väntrummet och åt tillsammans med två andra uppenbara testkaniner och vi åt alla under tystnad, ty man får inte prata om experimenten man genomför. Stämningen var lite tryckt, och vi satt alla tre och spanade på varandra ur våra ögonvrår. Vem äter upp först? Vem surplar högst? Vem kommer att bli förälder först? Vem har haft flest fotvårtor? Frågorna vimlade runt i mitt huvud...

Jag kunde givetvis inte hålla mig särskilt länge utan sa med ljuv ironi:

"Well, I think it's nice that we're having these nice little breakfeast talks"

Varpå killen till vänster klöker sig på sina cornflakes och sprutar mjölk igenom näsan. Det var väldigt kul, lika kul som när en vän sprutade juice och digestivekex ur näsan på hemkunskapen i sjuan. 

Annars då? Syster är här, trefligttrefligt! Och på onsdag åker vi hem till Sverige! Hur skönt ska det bli undrar ni? Väldigt säger jag! Längtar!

Nu ska jag pilimoja lite till med mitt ok till c-uppsats!

Hello!

Ps. För alla er Scrubsfans där ute kan jag verkligen rekommendera "brinner" - alltså frukost till middag! Bacon doppat i glass någon? Ds.

Om saker som hamnar på gråskalan där emellan

Jajustdeja!

Det finns ju alltid en gråskala som hamnar mitt emellan det onda och det goda, man kan liksom inte riktigt bestämma huruvida det är bra eller dåligt - här kommer några sådana saker:

Pengar

Pamfletter

Nyheter

Maskiner

Radioaktivitet

Himmelska väsen

Naivitet

Friskis & Svettis

Så, det var dom jag kom på på rak arm!

Om saker som är till min nackdel

Ja, allt har ju en motvikt i Universum, så även jag (även om jag ibland vill tro att jag lyder under en uppsättning egna regler och lagar).

Därför kommer således en lista på saker som inte är till min fördel:

Kallt väder

Smärta i vänster fot

Hunger

Kalla händer

Ja, det är väl det som just nu inte fungerar sådär jättebra till min fördel...

Om saker som är till min fördel

Såhär är det - Housematesen går på avgiftning/sockerdetox. Jag gör det inte. Senast jag försökte det gick det inte så bra - så jag har gett upp hoppet om att en dag leva utan den mängd socker jag varje dag stoppar i mig. Eller gett upp hoppet låter så definitivt, låt oss säga att jag lagt planerna på is så länge...

Detta faktum, att damerna i huset går på detox, fungerar positivt åt båda hållen! Dels blir de avsockerfierade, dels får jag en massa onyttiga saker av dom att äta! Tjohoo!

Hittils har jag mottagit:

Chips

Bröd

Ost

Mjukost

Jag är lycklig! Skulle nästan vilja dra min lycka så långt att det här kommer in på topp-tio över bra saker som hänt mig... Eller iallafall topp-tjugo.

Annars... Jag sitter och påtar på min c-uppsats. Det går... ja framåt, långsamt. Föga förvånande vill jag hellre göra något annat - som att sitta nere vid stranden med en bok. Äta lite frukt och få lite sol. Kanske gå en promenad, tänka på frågor som inleds med "varför". 

En annan dröm - författa en bok, den blir bestseller, leva på intäkter och skriva fler böcker i sin egen takt. 

Höres!

Om gasläckan... eller?

Jaha, klockan är nu 01:05 och gasmannen har precis lämnat oss. Låt oss spola tillbaka bandet ett antal timmar.

Klockan eftermiddag:

- Annika säger att hon tycker det luktar som om någon grillar...

Klockan senare mot kvällkvisten:

- Sofie säger att hon tycker det luktar bränt...

Kvällskvisten/natten:

- Det luktar bränt, och det kommer från varmvattenberedaren i köket. Den drivs med gas, och gas som läcker eller inte fungerar som det ska är skitfarligt. Andreas (det är jag) ringer nödnumret till Ukpower - Gas and Electricity. Först informeras jag om att samtalet kostar pengar om jag ringer från mobil (ungefär här önskade jag mer än något annat att jag kunde lägga på och ringa från en landlinje istället... Ja, det var ironi! Bryr man sig om sån skit om man är rädd för att flyga i luften?). Jag kopplas till en trevlig kvinna som håller casual samtalston tills den brända lukten från blandaren kommer på tal. "Sir, it's important that you don't panic..." Nehe, då gör jag väl inte det... "What's your address?" Jag ger den, mitt namn samt mobilnummer. "Have you turned off the gas?" Hur gör man det? "It's by the gas-meter". Jaha?Sedan kommer det roliga: "Sir, I'm going to have to advice you not to panic and: 

- Do not turn on or off any electrical appliances

- Do not light any kind of fire in your vicinity 

- Try and open windows and doors, but not fire security doors

- Make sure that any pets are kept on a leash!"

Och en mängd andra tips och tricks. "Sir, a gas operator (tror det var så hon sa) will be with you in the next hour. Thank you and good bye" Bye...

Natten:

- Stanmerkollektivet står utanför kollektivet och fryser. För att inte nämna uppjagade! Annika och Sandra ringer på hos grannarna och informerar dom om läget. De är mer chill, britter är kanske vana vid sån här skit? Vi väntar... Snart kommer det en bil körandes på alarmerande låg växel, tippar på ettan, hela gatan fram till oss. Han går in, bekräftar att det luktar bränt (skönt, det var inte vi som flippade...) och kontrollerar att det inte är gasläcka. Det är det inte. Kokaren har förmodligen gått sönder och behöver repareras, säg till er landlord. Tack Mr. Gasman!

Senare på natten:

- Ser fram emot att ringa agencyn igen för att påpeka att saker och ting har gått fel igen och att vi kanske behöver en ny gaspanna! Tjohoo!

En händelsefylld kväll och skola imorgon - Härligt!

Hejhej

Om spridda bilder

Jag framför min favorittavla på Moksha

Kajsa i London

Min skyltfetisch håller i sig

Om otrohet

Ja, var inte oroliga... Nu snackar vi otrohet 'a la Andreasstyle...

Såhär ligger landet:

Nu har en rörmokare varit här och ordnat till toaletten här uppe. Den går nu att spola! Jag har suttit och kollat på den ett par timmar nu, för att bygga upp lite stämning. Jag har varit lite nervös inför vårt möte. 

Nu är det ju såhär... Jag har ju inlett ett förhållande med den lilla toan där nere, hur kommer den ta att jag inte kommer att gå på den mer?

Annika kom med lösningen - Man kan faktiskt gå på båda toaletterna! Fantastiskt, så nu är jag toalettmormon! Eller kanske toalettbigamist?

Haha, så blir det!

Om snön häromdan

En liten film om snön som föll häromdan...

Om en fjärrkontroll

Nu har två händiga män varit här och sett över våra svårigheter. Saker som fixats:

- Stoppet i uppeduschen

Saker som de kommer tillbaka senare idag för att fixa:

- Toan

- Fläkten i nereduschen

- Mitt element

Och på tal om fjärrkontroller... Det var en sådan som gjorde stopp i uppeduschen! Hur har den hamnat i det avloppet undrar ni, och det gör vi med... De händiga männen plockade ut den och sa skämtsamt: "Ja, nu har ni kollat på samma kanal bra länge va?"

Jag skrattade, Annika skrattade/klöktes. Fjärrisen var rätt äcklig - täckt med flera veckors (månaders?) klet. Ja, se bild helt enkelt.

Nu ska jag snart ränna till Campus, dags att träffa Anu igen och göra ett litet pitstop på psyklabbet, dags att äta lite grejer och få £30 för det. Thank you onödig forskning på mitt humör när jag är hungrig!

Hola

Om det här

Ska varna först, detta kommer att bli ett väderinlägg... Så!

Helt otroligt! Så skönt det har varit idag, våren alltså! Sicken årstid. Känner mig revitaliserad, finns det ordet på svenska? Jaja, ni förstår!

Idag då? Inget speciellt egentligen, har INTE hängt på Moksha idag utan varit helt ledig. Känns bra, mycket bra!

Fick min t-shirt beställning från Threadless idag. Den heter Spoilt och jag kan inte ha den på mig. Den avslöjar filmplottar och filmslut... Har redan förstört Donnie Darko för Linda, sorry... Får bara ha den i sällskap av extrema filmnördar såsom Markus och... Ja, när jag ser mig själv i spegeln kanske?

Nog med kocketteri! Jag borde gå och duscha. Imorgon ska väl allt i vårt hus fixas iallafall, det känns bra. Sandra fick samtal från en "expert" och han ska vara här imorgon klockan nio. Förhoppningsvis kan jag återförenas med uppetoan vid lunch... Eller som allra senast imorgon eftermiddag. Men, undrar ni, vad ska den lilla toan där nere säga? Haha!

Jag återkommer med lagom mycket detaljer...

Om Seasons as Strange as Love

Ja, det har ju varit på gång ett tag nu... Men här kommer det äntligen - det efterlängtade gästbloggeriet från allas vår Johan Lipecki, mycket nöje!

Seasons as Strange as Love

We woke up to a white landscape this morning.

Incredulity struck as we

rubbed our eyes in disbelief

- still it stared back at us

with its tranquil face.

The cold air licked our lungs when we

stepped outside

and the trickle of streamlets made eardrums remind us 

of spring.

Birdsong played on our

imagination to make us

feel all warm inside,

smiles spread on our faces.

Now little snow is left.

It has been two seasons in one day

and hopefully, tomorrow we will

wake up to summer.

Om listor

Människor har ett behov av att kategorisera - att placera i fack - för att kunna bearbeta och veta hur man förhåller sig till det. Därför är listor så väldigt roligt, och kan bli en tvångstanke så fort man ska förhålla sig till någonting.

Idag ska jag förhålla mig till band, alltså sådana som framför musik. Och vad passar väl bättre än att göra en lista över mina favoriter just nu? En topp 5 får det bli!

Nerifrån och upp lyder den:

5) Dog Almighty - Inte lika kända som de andra banden, men med ett tempo som överträffar det mesta! Ska och reggie - influenser skapar en nästan hektisk feststämning, och tar mig tillbaka till den där våren på 19 kvadrat då Stalin och Beria var mina bästa vänner...

4) Led Zeppelin - Robert Plant, Jimmy Page... Tack för några utav världshistoriens tyngsta rockklassiker. Släng på Kashmir eller Fool in the rain nästa gång ni kör bil och märk skillnaden.

3) Bon Jovi - Ja, det var tvunget! Det finns inget som säger min barndom i musikväg som Bon Jovi. Det skulle i sådana fall vara Europes Final Countdown, fast det gör inte Europe till en favoritgrupp. Iallafall, gillar man Bon Jovi förstår man varför den gruppen är med på en lista.

2) Sígur Rós - Med en känsla för det mystiska, vackra som är en utav Islands nationalsymboler. Att lyssna på Sígur Rós är som om ens allra bästa och vackraste känslor hade tagit form i musik och man når nya höjder.

1) Coldplay - Chris Martins falsettsjungande och de vackra melankoliska slingorna får mig att må dåligt bra. Coldplay är det ljuva i en paradox! Etta för att jag vid varje genomlyssning upptäcker något nytt, någon ny nyans, i harmonin mellan sången och musiken.

Ja, listor är ju som sagt öppna för debatt, och ändringar beroende på vart i livet man befinner sig!

Hejhej!

Om bortkomna mail

Vart tog det vägen? 

Det som skulle till Kissis, men försvann.

Mail som strular i alla lägen - 

och mitt hjärta som brann!

Får imorgon skriva ett nytt

som kompensation för det som flytt.

Eller blev det stulet av oknytt?

Nu nödrimmar jag på pytt.

Snart kommer det ett nytt mail Kajsa

jag ska bara... sova!

Saer, saerlek - puss!

Om... a.k.a. Weird (vi)

Som klippt ut ur Neuromancer

Eller hur Markus?

Om ändringar

Ja, sådan är inläggets natur att vi skall tala om förändringar och de konsekvenser sådant medför...

Nejdå, vi ska inte bli såna - jag ville bara berätta att nu kan man även kommentera som anonym på min blogg. Det var bara ett enkelt knapptryck iväg, så förlåt för er som jag tvingat att registrera er. Ja, det är nog bara du, Anna, som gjort det - så tack!

Idag har det gåtts, och promenerats, och spatserats. Jag gick in till stan, höll på att dö av värmeslag - härligt! Gick en sväng till Primark för att checka vårmodet och konstaterade nöjt att jag kan inhandla en vår/sommargarderob där imorgon! Mycket bra.

Sedan möttes jag och Sofie och beslutade oss för en lunch på stranden - fish 'n chips - med en Cornetto på det. Men vänta... Är det Nate där borta? Neeeeeej! En promenad till Marinan senare ville vi åka buss tillbaka. Frontseats på en dubbeldecker = sweet! Sedan var man tillbaka på Moksha och ordningen var återställd.

Ikväll har jag och Johan storslagna planer - jazzklubb! Vi får se hur det hela fortlöper...

Jag har lite ont i stjärten av att sitta still på stolen så därför ska jag upp och röra mig lite nu...

Hejsvejs!

Om kommentarer till "En vanlig dag"

Jaha, eftersom jag inte är så bloggsmart och så vidare ber jag er att börja läsa nerifrån och upp så att säga. Jag infogade bilderna i helt fel ordning! Ber om ursäkt för det...

Dagens kommentar (Credd till Mor som undrade detta för ett par år sedan):

Får inte kor höftproblem om de står i lutning hela dagarna?

Om en vanlig dag (iv)

Den oliiiidligt spännade avslutningen på min helt vanliga dag...

Här förbereds bakelser till födelsedagsbarnet - Linda - GRATTIS!

Här äts bakelserna + lite metaperspektiv då jag fotar Sandra som fotar...

Förloraren på tärning diskar - Grattis Annika!

Ja hörni... Mer spännande än så blir det inte. Här skulle egentligen en bild på mig sovandes lagts upp, men hur skulle det gå till egentligen? Vem har hört om någon som fotat sig själv i sömnen? 

Vi hörs snart igen!

Hejhej!

Om en vanlig dag (iii)

Den spännande fortsättningen på min helt vanliga dag...

Utomhusfika

Utomhusfika (ii)

Jag städar upp efter oss när vi flyttat in

Barnvagnsmugshot... Vi är omringade av hur mycket barn som helst

Om en vanlig dag (ii)

Här fortsätter min dag...

Frukost!

På väg in på lilla toan (a.k.a "Andreas Krypin")

Inne på toan...

Utanför toan, när jag är inne på den...

Om en vanlig dag

Här följer en helt vanlig dag i Andreas liv här i Brighton, England. Mycket nöje!

Jag har vaknat (för andra gången...)

Sofie är på uppetoan och gör sig redo för Röda Korset

Posttajm!

Jag gör frukost

Om smakprov...

Här är ett litet smakprov!

Om under konstruktion

Under konstruktion, imorgon kommer en uppdatering som heter duga!

Hola!

Om Aprilskämt

Jaha, det verkar som om Schulmanbrödernas blogg har blivit hackad, eller så drar bröderna bara ett helt otroligt drygt och väldigt förutsägbart skämt...

Jaja, man kan inte vara på topp hela tiden, eller hur? Men det kommer säkerligen att vara människor som tycker att det är ett lysande skämt. Att dom är helt genialiska! Jag håller på förhand inte med dom!

Ne, nu ska man sova...

Om imorgon

Ja, mitt projekt kommer att vara imorgon, men det kanske inte publiceras förrens på onsdag. Vi får se helt enkelt!

Nu har iallafall Sandra kommit hem - välkommen tillbaka! Nu är alltså Stanmerkollektivet fullsatt igen! Ända tills på onsdag då Linda lämnar oss igen, för sydligare (?) breddgrader, eller var det Nordirland först? 

In the words of a most famous Austrian, 'I'll be back!'

Out!

Om saker jag drar mig för

Lista:

5) Kräkas trots att man mår riktigt, riktigt illa. Fastän man vet att det blir bättre efteråt.

4) Stretcha efter man har sprungit - men behöver jag det? Jag är ju fit for fight!

3) Blunda när jag egentligen inte borde titta - The Grudge någon?

2) Sitta på porslinstoalettringar - KALLT!

1) Erkänna att jag har fel!

Ja, ungefär så skulle jag vilja säga att jag prioriterar saker jag drar mig för...

Om Serier

Detta inlägget är en eloge till Pontus Lundqvist som tipsade om denna underbara sida!

Klicka här för att få lite nördkultur...

Och här är en till dig och mig Markus...

Hejhå!

Om allmänt

Det var ett tag sedan sist nu igen... Jag har börjat tappa stinget verkar det som. Jag har lite planer för bloggen, ni kommer att få se, nästa vecka börjar dom tänkte jag...

I mitt liv just nu:

1) Mjukisbyxor is teh shiat! (obs. "teh" felstavat med vilje...)

2) Att lyssna på Morgonpasset i P3

3) Eskapism - för att klara vardagen måste man fly den, gärna så ofta det går!

4) The Cure - Friday I'm in love

5) Syster som har fått körkort

Ja, det var nog det än så länge...

En tanke - Finns det något som är intressantare än mänskliga relationer? Jag skulle vilja påstå att jag kan tycka att myror ibland kan vara intressantare... Eller att man faktiskt vaknar efter sömnen... Eller vilken färg det var innan universum skapades...

Hejhej!

Om natten

Jaha, då sitter man här... Och kan inte sova! Vad var det Björn Skifs sa...? Det blir alltid värre framåt natten, dadada... Minns att jag sett ett filmklipp där han glömmer texten i Euroschlagerfinalen. Han sjunger något i stil med "Räppni fälls"...

Det är märkligt tycker jag, hur hårfin min gräns innan jag går över i övertrötthet är. Ena stunden trött som attans - släpar sig ner för att gå på dass (nej, toan uppe fungerar fortfarande INTE) och kommer upp, pigg...

Om detta beror på att det är kallt som sköven i huset eller om den fysiska ansträngningen av att gå i två trappor orsakar mitt tillstånd ska jag låta vara osagt. Men en sak är säker - sängen kommer att vara fuktig nu när jag lägger min (över)trötta lekamen i den.

Jaja, det var bättre för nån dag sedan, då Kajsa redan tagit den värsta smällen och iallafall börjat värma upp sängen - tack för det Kajsa! Man upptäcker hela tiden nya och spännande saker när man är tillsammans med dig! 

Frågan dyker upp i mitt huvud blir om man kan dressera Sofie eller Annika till att göra detsamma? Eller om jag helt enkelt ska köpa en fön och sitta och blåsa med den tills sängen är torr och varm? Hårfönen låter definitivt enklast, det är ju som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta... (OBS! Ironi!)

Nu ska jag sova, alldeles för sent och alldeles för tankspridd.

Hejhej!

Om att vara laddad

Jaha... Nu har Kajsa åkt hem.

Men jag är inte ledsen för det. Vi har haft en underbar långhelg tillsammans och vi syns ju snart igen! Jag är glad att hon kom hit, kände att jag behövde ladda mina batterier, så som bara ens bäste vän och partner kan göra!

Så nu känner jag mig redo för vadsomhelst, eller man kanske ska vara försiktig med vad man säger. Annars kanske jag blir påkörd av en u-båt imorgon... Man vet aldrig!

Hej så länge!

Ps. Vi såg på Vantage Point igår... Den var inte särskilt bra... Ds.

Om sin käraste

Snart kommer hon, kvinnan i mitt liv! Bara några timmar kvar nu Kajsa, sedan syns vi!

Om inspiration

Ja... Det var ett tag sedan senast!

Jag har inte haft inspiration, och istället för ett dussininlägg så tänkte jag att jag väntade tills lusten föll på igen - och det är nu!

Jag har haft ett par lugna dagar med skolarbete och SF-läsning på hög nivå. Jag har nu betat av Asimovs Foundation - trilogi och har börjat med Hyperion på Markus inrådan. Vem hade kunnat tro att Markus var värsta SF-gurun?

Det mest spännande som har hänt är väl egentligen att jag såg ett homosexuellt par göra slut häromdan. Det var lustigt, den ena killen körde klyschan - Det är inte du, det är jag - medan den andre killen satt och storgrät. Sedan gick killen som gjorde slut och lämnade den andre killen gråtandes kvar. Jag kände nästan för att gå fram och trösta, men sedan så tog onda Andreas över och jag satt och myste åt andras olycka... Nej, sådan är inte jag! Och för den delen blir man starkare av att ta sig igenom uppbrottet själv... Så ursäktade jag mig iallafall!

Så det som jag trodde skulle vara en av Dane Cook kallad Nothingfight blev ett vanligt uppbrott istället... Jaja, man kan inte få allt här i livet...

Så alles för nu!

Hej!

Om att vara duktig

Hundar kan vara duktiga, barn kan vara duktiga och vuxna kan vara duktiga. Man är det på olika sätt men känslan av att ha varit sådär riktigt duktig tror jag är likadan för alla som någongång fått höra att "Nämen nu har du väl ändå varit duktig!". Med reservation för vad hunden känner, somliga vill nog hävda att hunden är glad så länge den får mat, en klapp då och då och får rengöra sig efter den har rullat sig i... högar...

Nåja, jag anser mig ha varit duktig idag. En klapp på mitt huvud tack! Jag har skolarbetat som besatt och har hunnit med nästan en halv veckas planering. Jag väljer att tacka mig själv och det goda kaffet personalen på Moksha har bryggt till mig.

Men tillbaka till inläggets titel: Om att vara duktig. Sedan jag läste Doppler av Erlend Loe har jag ständigt frågat mig själv värdet av att vara så nedrans duktig jämt. Visst man känner sig bra, som om man har förtjänat något extraordinärt, men i det långa loppet - vem orkar med att vara duktig hela tiden? Duktiga människor blir ointressanta till slut - se bara på John Miltons Paradise Regained, mastodonttiteln han skulle följa upp sitt episka verk Paradise Lost med. Det gick inte eftersom Jesus, som nästa epos skulle vara baserad på, var för duktig, var för god. Han blev för ointressant!

Man skall alltid göra sitt bästa, så lyder den gamla devisen och javisst det skriver jag under på. Men allt har sitt pris! Att ha energi att alltid vara på topp är nästintill omänskligt och jag är inte först, men jag erkänner likväl att jag inte alltid gjort mitt yttersta i allt här i livet. Det finns de saker jag aldrig skulle välja bort att anstränga mig för: mitt underbara förhållande, min fantastiska familj och mina inspirerande vänner för att nämna några saker. Men i ärlighetens namn, måste man bry sig om om man fick VG eller G i litteraturkunskap? Måste man bry sig om att man inte orkade gå upp klockan sju och springa tre varv runt kvarteret? Måste man ständigt vara rädd för att sticka ut ur den duktiga mängden?

Ja... säg det?

Hejhej!

Om att trasha en fest

 Ja, vi har diskuterat livligt hur vi skulle göra för att trasha en fest. Detta kom vi fram till, med reservation för att jag kan ha glömt på vilken position vem skulle vara.

(i) Andreas sätter sig på en toalett, utan att behöva gå, ploppar in iPodden och läser en medhavd bok - ockuperar på så vis toan hela festen - awesome!

(ii) Sandra ställer sig i rökrutan utanför huset/i trädgården och börjar avbryta folks samtal, och bara förstör allas samtal med att vara högljudd och oigenomtänkt i allmänhet - folk kommer inte vilja gå ut och röka - awesome!

(iii) Annika tar med sig tvätt och kastar in i maskinen (som oftast är i köket/festplatsen i det här landet), innan hon slår på domedagsmaskinen går hon runt och frågar om folk vill tvätta lite mörk 40 - maskinen för sådant oväsen att det knappt går att vistas i köket - awesome!

(iv) Sofie kommer in och börjar genast klaga på hur skitet allt är, letar således upp dammsugaren och börjar dammsuga där alla är. Hon ber vänligt men bestämt att man ska lyfta på sina fötter när hon sveper förbi - människor kommer att fly fältet där Sofie hämningslöst dammsugar upp all inbillad och verklig skit - awesome!

Summan av kardemumman blir helt enkelt en trashad fest, fast på ett rätt harmlöst sätt!

Mer förslag välkomnas om en eventuell trashning skall genomföras!

Hejhej!

Om söndagar

Jaha, då var det ännu en gång söndag... Denna av Gud instiftade vilodag, för alla er som tror på det. Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Jag har varit på Sb's (Sainsbury's för alla er oinsatta), jag har ätit och gått till stan för att inhandla ett stycke Bruce Willis lektyr. Armageddon!

Vilken söndagsfilm det kommer att bli; amerikanskt hjältemod, amerikanskt vetande/kunnande och sist men inte minst - en enorm amerikansk moralkaka som utan nåd trycks ner i halsen på en. Amerika, amerika über alles!

Hm, vad mer... Jo, jag blev rörd i håret igår utav random kvinna på biblioteket. Hon frågade mig om en film var bra (Oldboy reds. anm.). Jag svarade givetvis ja och berättade lite om hämndtrilogin osv. Hon sa då:

- You have really nice hair, do you mind if I touch it?

- Eh... I guess not.

Så tog hon mig i håret... Sedan gick hon därifrån, utan film o allt... Skumt, skumt...

Annars har jag inte råkat ut för något mer vad jag kan komma ihåg.

Ne, dags att sjappa! Hörs!

Om vänner och Moksha

Jaaa!

Nu sitter jag på "hänget", men jag är inte ensam... Jag har med mig Johan, som vanligt skulle jag vilja säga (fast Johan skulle nog argumentera för att han har med sig mig hit...). Idag är även Annika och Sandra med, vilket jag måste säga är mycket trevligt! 

Vi bad just en man att ta ett kort så ni får se hur trevligt vi har det, ja det hamnade visst överst!

Nu ska jag facebooka färdigt, blogga färdigt och sedan börja studera... I'm hitting World of Warcraft hard! 

Puss och kram, lingonbanan!

Om småsaker

Idag när jag och Sandra åt frukost kom Sigur Rós på radion. Tänk er det! På National Radio BBC 1 spelar man Hoppipolla. Hade det hänt spontant i Sverige? 

Ja, småsaker som sagt...

Om... a.k.a. Weird (v)

För alla er som stått i kön till Bergbanan på Liseberg och sett hur folk viker sig dubbelt när tåget bromsar in ganska hårt innan man blir avsläppt:

Jag tror jag är världens coolaste när jag låtsas som om jag inte vet om att inbromsningen kommer. Jag tror att folk, precis som jag, står och spanar på eventuella broms-offer. Men jag drabbas inte. Jag har nämligen låst fast min kropp med mina knän så att jag inte kommer fara fram, men jag tror ändå att folk tror att jag kommer göra det, men så gör jag inte det. Då känner jag mig häftig och smartare än alla andra!

Muhahaha!

Om mainstreamgodis

Sandra säger att röda Gott och Blandat godisar är mainstream, jag håller inte med... Hon säger också att de gula är bäst, jag håller inte med där heller...

Ps. Varför ska man ha socker på popcornen? Ds.

Om "allt-i-allor"

Ja, nu har Chris - The Handyman - varit här för att fixa husets fyra skavanker:

(i) Tvättmaskinen läcker (läckte?)

(ii) Toaletten på övervåningen gick inte att spola

(iii) Fläkten på neretoan fungerade inte

(iv) Mitt element är fullt av luft

Antal saker helt åtgärdade efter Chris tittat och fixat och donat med dom: 1, mitt element. Toan och fläkten måste han ringa in rörmokare och elektriker till. Tvättmaskinen kämpade han ut ur sin lilla lya under diskbänken. Han förstörde golvet i processen. Sedan öppnade han filtret och släppte ut allt vatten på golvet, jag hade nämligen en tvätt i som han missade... Jaja, han var trevlig iallafall!

Nu ligger jag här i soffan i vårt common-room och ser ut över våra 25 kvadratmeter trädgård. Det regnar och blåser lite kallt rätt igenom glasdörren, men jag klagar inte! Jag har min kopp earl grey te och Air Supply med All out of love i Sandras poddlurar - Annika har lånat mina...

Ska så småningom springa bort till videobutiken (säger man så nu för tiden, eller säger man dvd butiken?) och kräva tillbaka mitt körkort. Jag var tvungen att lämna det i pant igår när jag hyrde film. Jag fick egentligen inte hyra för jag hade inget officiellt dokument med mig där det stod att jag faktiskt bodde här... Jag hatar deras system, varför inte bara införa personnummer? Till mitt försvar hade jag med mig ett brev som min mor skickat, men det dög inte för det kunde jag ha förfalskat. Jag svarade att jag kan förfalska ett officiellt dokument med om jag hade lust. Hon svarade: "Yeah, but it's harder...". Älskar det här landet...

Nej, dags att fortsätta med sitt poesiskrivande kanske?

Hejhejhej!

Om att vara omtyckt (på internet)

Det har debatterats förut, jag vet, men jag sitter här och blickar ut över församlingen som dyrkar kaffet snarare än något gudomligt. Av de som har med sig sin lap-top har samtliga kollat antingen Facebook eller en blogg av något slag. Det är lustigt, det är som om människans behov av att synas/höras/märkas har tagit ett jättekliv i och med den digitala revolutionen.

Jag är inget undantag, tvärtom. Jag skriver mer än gärna på min blogg, om inte för någon annan så för mig själv. Och hetsen att synas eller att vara någon på internet lär inte ebba ut som hockeykort eller Pogs en gång gjorde - nejnej - jag spår i sann Spanaranda att det kommer att bli värre.

Folk kommer att få gå till psykolog för att en person på internet inte gillar den. Människor uttrycker sig inte längre ansikte mot ansikte utan använder datorskärmen som sköld/spegel. Rädslan att någon ska se igenom skärmen blir således så stor att man slutar att umgås på riktigt...

Hursomhelst, jag är en produkt av samhället vi lever i, därmed är det inte sagt att min dystopiska vy kommer att bli sann. Hoppas inte det iallafall...

För att väga upp min egen tes ska jag nu fråga vad damen jämte mig läser för något... IRL

Hejhej! 

Om lögner

Ja... Sådan är dagens ämnes natur. Jobbigt med två genitiv efter varandra där...

Jag ljög, så nu vet ni det! Jag återkom inte alls i fredags, jag återkom inte på hela helgen. Ergo jag ljög. Eller man kanske ska säga att jag lovade för mycket?

Sitter återigen på Moksha, har precis blivit fotad för en internetsida som tydligen promotar saker som händer i Brighton, jag såg väldigt studerande ut för deras skull! Kolla in absolutebrighton.tv inom en snar framtid för att se de vackra bilderna på yours truly.

Annars då? Det regnar och är kallt idag. Vinden hindrar bussarna från att go doubledecker längs kusten - spännande! Man dör antagligen rätt ordentligt av att sitta i en doubledecker när den välter. Inte sättet jag vill dö på!

Nej, ingen djup fundering undrar ni, och jag svarar med:

Är fysisk smärta egentligen bara en förhöjd form av njutning som de flesta av oss inte har vett nog att uppskatta?

Ganska enkel vid första anblick, men den kanske nöter er... Vad vet jag?

Hejsvejs, grus och gnejs!

Om städning

Nu har jag och Sofie tagit oss i den stora kragen och städat badrummet, jag - toa och badkar. Sofie - handfat och golv.

Nu luktar det rengöring istället för... ja toa!

Återkommer under dagen, känns som om den kommer att bli händelsefull!

Kräm!

Om att inte veta

Kan vara förödande

Kan vara förlösande

Kan vara förberedande

Kan vara förorenande

Kan vara förlikande

Kan vara förbaskat mycket!

Om att inte leva nu

Jag är trött, det skall erkännas. Jag är trött på många saker, eller snarare irriterad. Ni vet, som något som bara ligger där och skaver, och skaver, och skaver, och skaver. Du vet ungefär vad det är, men vill eller vågar inte sätta fingret på det. Vill inte konfrontera...

Hursomhelst, fem minuters gnäll varje dag får man roa sig med. Antar att jag har spenderat 30 sekunder på min lilla inledning. 

Sitter på Moksha, mitt favorithäng i Brighton just nu (eftersom Stanmerkollektivet inte räknas, det är ju givetvis nummer 1). Sitter på ett upphöjt bord, för att få prospect över cafét. Det sitter två par här, de verkar avnjuta någon slags frukost med kaffe och smörgås, ser gott ut. Oj, nu ska jag sluta stirra...

Om min rubrik nu då:

Att tänka på hur bra det var förr är skönt, till och med nödvändigt ibland. Men det kan alltid gå till överdrift. Att konstant se tillbaka på den tid som var och hur bra det var då är att ta död på den tiden man lever i NU, som trots allt är viktigare för ens egna välbefinnande.

Alltså; minns gärna hur bra det varit, men se för guds (eller någon annans) skull till att göra nuet till något ännu bättre. Att gnälla och alltid hänvisa till hur det var går både dig själv och andra på nerverna till slut! Till slut så kan människor få fel uppfattning om hur man ser på deras sällskap om man hela tiden hänvisar till att det var bättre förr (läs. innan jag hängde med er var det minsann roligare!).

Det känns så 2000tal att kommunicera med sina nära och kära via en blogg, påminner om vad jag hörde på den skola där jag gör lärarpraktik:

Elev1: Fan, ja' mår så jävla kass...

Elev2: Mäh! Vadå? Berätta då!

Elev1: Ähfaan... Du får läsa på bloggen istället, orkar fan inte säga de'...

Haha, så ofelbart tragiskt egentligen! Det viktorianska idealet finner sin väg in i sajberspejs. Det vill säga att inte dela med sig av sina tankar från person till person. Då skrev man konstig jävla poesi om vad man tyckte, nu bloggar man av sig. Ett sammanträffande? Det tror jag inte, om det är något jag lärt mig som historiker är att den alltid upprepar sig i en form eller en annan!

Puss och kram! 

Mindre än två veckor tills Kissis kommer nu. Nervöst!

Om komplimanger

Scenariot:

Jag nere på alla fyra i en trång gång mellan två bokhyllor, ty min bok står någonstans längst ner och jag orkade inte sitta på huk. Mitt i mitt krypande hör jag en feminin röst bakom mig som säger:

'I could look at that all day... but I need to get through'

Jag ställde mig upp, mållös, hur ofta är jag det? En gång i halvåret kanske... Menade hon det på ett sarkastiskt sätt, eller var det faktiskt så att hon kunde kolla på min stjärt hela dagen? Trots att det förmodligen var det första alternativet valde jag att tro på det senare... 

Kvinnan log brett och passerade mig, jag log fåraktigt tillbaka och visste inte riktigt hur jag skulle reagera på kommentaren. Jag beslutade mig senare för att det inte var trakasserier eller sarkasm utan bara en väldigt rättfram komplimang. Det var iallafall väldigt roligt!

Har inte kunnat sluta spegla min stjärt sedan dess.

Nu har jag haft japanska, Gonbari mas!

Hörs senare!

Om World of Warcraft

Ja, för alla er som någonsin funderat på hur många det egentligen är som spelar WoW så kan jag meddela att det är dryga 10 miljoner människor som har spelet registrerat och som spelar det.

TIO MILJONER!

Det är 0.0016% av jordens befolkning! Vilket också innebär att det går en WoW-spelare på var 625:e människa på jorden. Detta plus att antalet spelare överskrider Sveriges befolkning med en miljon människor...

Vad gör folk med sin tid egentligen?

Här är länken för de som är nyfikna eller bara källkritiska (gillar inte ordet källkritisk...)

Om att vara med

Det är viktigt

Om att gå upp tidigt

Ja... Det här med att gå upp på morgonen, det är lustigt det. Jag tycker att jag är uppe tidigt när jag kliver upp halv sju, förlåt Kajsa, men så är det!

Men just nu känner jag att det var värt det. Med Flyswatter i iTunes och en kaffe i kroppen känns det genast mycket bättre. Hellre vara sova-för-lite-trött än sova-för-mycket-trött. Två helt olika sorters trötthet, där den senare är sju resor värre.

Vad händer nu då? Jag ska strax, om någon timma det vill säga, spela squash. Sedan blir det föreläsning om något pastoralt antar jag. Ska försöka komma till ASDA också, ty det är dags att Great-shop!

Syns att vår toa på övervåningen inte går att spola, då hade jag gått på den nu...

Jaja, man kan inte få allt här i livet!

Hej!

Eels

Jaaaaa!

Det var så bra, helt enkelt! Eels på Brighton Dome! Jodå, den impulsköpta konsertbiljetten betalade av sig redan i förbandet, som var en slags dokumentär om Eels frontfigurs pappa, som skapat teorin om parallella universum. Det var... annorlunda och musikaliskt.

Sedan var det dags för huvudakten. Bandet bestod denna gång av två personer som växlade mellan ett tiotal intrument, från tramporgel till såg. Det var jättebra! Höjdpunkten var när de mitt i låten Flyswatter/Bus stop boxer börjar byta instrument och spela samtidigt. Magiskt! Tror till och med det finns youtube-klipp från hans konsert i Danmark när de trollar...

Ja, det har helt enkelt varit en mycket bra dag/kväll!

Har börjat läsa Asimovs Foundation trilogi nu med - hittils väldigt underhållande.

Imorgon är det skola igen, får väl se till att börja ta tag i den här uppsatsen nu!

Hejsvejs!

Premiärbadet!

Tjo

Då var det äntligen gjort - bilder som talar sitt tydliga språk

Dan före Dopparedan

Idag är det Skottdagen, vilket betyder att det är baddags imorgon... 

Jag väntar på att Kajsa ska fria till mig, det får kvinnor på Skottdagen... Men vänta nu! Kajsa har redan friat till mig ju, jag fick till och med en ring av garn. Bröllopsresan till Island hägrar!

Dagens citat:

"Detta är ett fittland"

Som sedan utvecklades till en punk/progg låt:

"We have CP and live in a Cunt-ry"

Tack Sofie för din nyktra observation!

Tschüss

Weird (iv)

Ibland tycker jag att mina lemmar sitter alldeles för långt bort på min kropp. Speciellt mina händer, ibland känns de som om de är flera meter bort...

 

Lite stolt

Jag ville bara säga att jag precis nyss löste mitt livs första Sudoku! Den ni!

Tacka Brain Training på Nintendo DS för det! Och för de grymt insatta kan jag nämna att det hela tog 28 minuter - Driving speed enligt hjärnprofessorn!

Nuvarande hjärn-ålder: 46 år!

Puss och kram!

Weird (iii)

När jag går leker jag alltid något, eller åtminstone fantiserar om något. Verklighetsflykt? Javisst, men det är viktigt att tillåta sig det ibland. Kanske inte lika frekvent som jag... Ibland är jag borta från verkligheten så länge att jag nästan blir besviken när jag återvänder igen. En gång, när jag var yngre, visste jag inte ens vad som var verkligt och inte. Min skapade värld, eller den riktiga. Det var intressant!

Det är inte så att jag vantrivs i den verkliga världen, men den kan vara lite tråkig ibland. Föressten! Vad är det som gör denna världen till verklighet? Bara för att vi kan se, känna, höra, ta och lukta på den betyder inte det att den existerar. Alla sinnena går att lura, tänk om man bedras av alla samtidigt?

Hejhopp!

Moshimoshi!

Ojojoj... Nu har jag minsann inte bloggat på ett bra tag. Illa Andreas... illa!

Vad har hänt sedan sist? Nja, inte en hel massa iallafall, fast en del höjdpunkter ska man väl kunna värka fram?!

I söndags såg jag och Johan på Be Kind, Rewind, en film där Jack Black blir magnetiserad och raderar alla videoband i en butik. Som lösning börjar de spela in egna, extremt lågbudget, tolkningar av kända filmer. Bland dessa återfinns Ghostbusters, RoboCop och Boyz 'n the Hood. Den var riktigt bra. Så bra att jag skrattade så jag fick kramp ibland, och det händer inte särskilt ofta. Ok, senast var när jag såg på Click, när Adam Sandler fiser David Hasselhoff i ansiktet blir för mycket... En rolig sak med Be Kind, Rewind är att den gett namn, och till viss del upphov, till fenomenet Sweding. Japp, baserat på Sweden. Youtuba det så får ni se ;)

I måndags var det föreläsning om något... Det handlade om poesi och genus. Avskyr genusfrågor för då måste jag låtsas att jag bryr mig om det... Neeee! Nu satte ni allt kaffet i vrångstrupen! Så får man ju inte skriva! Nejdå, jag bryr mig visst, jag är ju för sköven en ekvalist.

Igår var det middag och lite halvfest hos Johan. Det var jag, Johan och en hel massa amerikaner. Men det var märkeligt trefligt, så tack för det!

Idag då? Sov läääänge, gick upp, åkte hem till Stanmerkollektivet för att hämta film som inte fungerade, åkte in till biblioteket, fick filmen fixad, gick strandpromenaden ända till Hove, konstaterade att det var vackert (igen), gick tillbaka, åkte hem, lagade mat, såg på filmen (Battle Royale). Ja, det var min dag i korthet.

Dagens höjdpunkt? Här kommer den:

Andreas på bushumör, lägger sig i bakhåll bakom Sandras säng, kumpanen/vapendragaren Annika knör in sig också, vi väntar på vårt byte, tålmodigt, väntar, knör oss, plötsligt!, kommer Sandra och vi hoppar upp! 

Resultat? Sandra rädd! Muhahahahahahahahaha!

Imorgon - träffa Anu, ha japanska, ha seminarie om Goblin Market.

Höres!