Om att inte leva nu

Jag är trött, det skall erkännas. Jag är trött på många saker, eller snarare irriterad. Ni vet, som något som bara ligger där och skaver, och skaver, och skaver, och skaver. Du vet ungefär vad det är, men vill eller vågar inte sätta fingret på det. Vill inte konfrontera...

Hursomhelst, fem minuters gnäll varje dag får man roa sig med. Antar att jag har spenderat 30 sekunder på min lilla inledning. 

Sitter på Moksha, mitt favorithäng i Brighton just nu (eftersom Stanmerkollektivet inte räknas, det är ju givetvis nummer 1). Sitter på ett upphöjt bord, för att få prospect över cafét. Det sitter två par här, de verkar avnjuta någon slags frukost med kaffe och smörgås, ser gott ut. Oj, nu ska jag sluta stirra...

Om min rubrik nu då:

Att tänka på hur bra det var förr är skönt, till och med nödvändigt ibland. Men det kan alltid gå till överdrift. Att konstant se tillbaka på den tid som var och hur bra det var då är att ta död på den tiden man lever i NU, som trots allt är viktigare för ens egna välbefinnande.

Alltså; minns gärna hur bra det varit, men se för guds (eller någon annans) skull till att göra nuet till något ännu bättre. Att gnälla och alltid hänvisa till hur det var går både dig själv och andra på nerverna till slut! Till slut så kan människor få fel uppfattning om hur man ser på deras sällskap om man hela tiden hänvisar till att det var bättre förr (läs. innan jag hängde med er var det minsann roligare!).

Det känns så 2000tal att kommunicera med sina nära och kära via en blogg, påminner om vad jag hörde på den skola där jag gör lärarpraktik:

Elev1: Fan, ja' mår så jävla kass...

Elev2: Mäh! Vadå? Berätta då!

Elev1: Ähfaan... Du får läsa på bloggen istället, orkar fan inte säga de'...

Haha, så ofelbart tragiskt egentligen! Det viktorianska idealet finner sin väg in i sajberspejs. Det vill säga att inte dela med sig av sina tankar från person till person. Då skrev man konstig jävla poesi om vad man tyckte, nu bloggar man av sig. Ett sammanträffande? Det tror jag inte, om det är något jag lärt mig som historiker är att den alltid upprepar sig i en form eller en annan!

Puss och kram! 

Mindre än två veckor tills Kissis kommer nu. Nervöst!