Om att hantera en blogg

Det krävs en viss teknik till det som titeln på detta inlägg antyder. En mycket viktig, livsviktig, essentiell (älskar det ordet!) är att man har internet. Vår kära bredbandsleverantör, Bahnhof (som jag valde för att Tysklands motsvarighet till SJ, DB, är så himla bra, vilket leder till att tyskarna kallar sina tågbanestationer för just bahnhof...) har fortfarande inte belönat oss med internet. Detta innebär i sin tur att jag är limiterad till bibliotek, caféer och vänner med internet.

Jag vet, jag vet... Där det finns en vilja finns ett sätt, eller hur? Men universums två tävlande krafter - lathet vs. snålhet - håller mig i ett fast grepp. Latheten är väl den kraft som för tillfället styr mina handlingar.

Vad har hänt sedan sist?

Jo

Vi har nu installerat oss i Varberg och jag har börjat acklimatisera mig till vind, vind, och äckliga boråsare som invaderar den sköna västkusten med sitt feta borgarkapital uppbyggt på sömnad och mattvävnad. Alles gut annars!

Jag har voluntärarbetat för att snålheten (sic!) gjorde att jag inte spenderade 1000:- på en endagarsbiljett till Way out West. Nu får jag gå gratis! Hurra! Dessutom fick jag sätta upp en scen med galna rumäner. Kommunikationen oss emellan gick bra, hybridsnack mellan tyska, italienska, ryska, engelska och svenska. Dom var stenhårda!

Jag ska för första gången i mitt liv få se Sigur Rós live, hur bra som helst! Och jag har vänner på besök - Emanuel och hans bror Robert. Emanuel är en gammal klasskamrat och Robert är en gammal elev till mig.

Jag bor ju inte i Göteborg längre, men min gode vän Pontus har varit så snäll och upplåtit sin lägenhet till mig. Tack för det!

Nu ska jag alldeles strax koppla ner för en tur tillbaka ut på The Island, otherwise known as Hisingen. 

Hade bra och jag ska försöka att inte vara en stranger!

*Funderar på om straffet för ett strypet barn är värt att faktiskt strypa det...*