Om att vänta

Är det något man som svensk (eller som medmänniska?) lär sig tidigt är det att vänta. Det kan handla om precis vad som helst. Väntandet yttrar sig så att det man planerat att göra måste skjutas upp på grund av andras agerande, eller sitt eget. Det blir lite som en av Zenons paradoxer, det vill säga allt du planerar att göra måste delas upp i flera steg. Som exempel kan nämnas att vända blad i en bok:

Tänk dig att du ska vända blad i en bok. Oundvikligen måste du först vända upp halva sidan först. Men för att göra det måste du först ha vänt upp en fjärdedel, och så vidare. Det hela mynnar ut i att för att kunna vända blad måste du först göra ett oändligt antal "småvändningar". Du kan inte heller gå ur rummet för att skaffa hjälp, för då måste du först ta dig halvvägs till dörren...

Det Zenon var ute efter var att man inte kan räkna med oändlighet (vilket sidvändningen/gå till dörren kommer att ta) när man endast har en begränsad mängd tid på sig att slutföra uppgifter. Logiskt sätt blir det alltså omöjligt att slutföra något...

Ja, denna tanken kom till mig därför att jag väntar just nu på att få nyttja husets faciliteter. Jag vill tacka Zenon för denna underbara filosofiska tankeställare som inspirerat mig till att tänka ut Den kollektiva toalettens paradox, eller den som väntar på något gott...

Synes!