Om eleven

Jaha, säger dom... Ännu en tråkig artikel att läsa igenom. Motivationen tryter tydligt hos vissa människor...

Elever, det är ett sällsamt släkte. Från att ha varit en i 9 år i grundskolan, 3 år i gymnasiet, och fyra och ett halvt år på Universitetet så tycker jag mig ha bra koll på just eleven. Men så är inte alltid fallet.

Likt alla människor som anser sig kunna något om skolan, baserat på argumentet att de själva minsann har gått skolan, vill jag generalisera kring eleven i Sverige av idag. Men det är svårt.

En elev upphör aldrig att förvåna. Och det är det som är den ultimata tjusningen med mitt yrke: dvs. mötet med den dynamiska och levande eleven.

En person som är oförlåtlig, samtidigt som den är förstående. En paradox som kan sätta griller i huvudet på en...

Eleven är iallafall varför jag nästan pinsamt tyst sällar mig till det trygga arbetarlivet som vuxen. Där ifrågasättandet av normer och traditioner endast förblir en blek parantes som snyggt ramar in det ekorrhjul jag funnit min plats i. Och just nu känner jag att jag springer för glatta livet för att överhuvudtaget hänga med alla de andra uvarna som redan sprungit lika många varv som Bon Jovi Cd-skivorna hemma har snurrat.

Out!

*Springer faktiskt för att hinna till lektionen*